KennethMinnen

Åren går men KennethKlubben består!
#13 u.p.a.

Hantverksföreningen 22 mars 2001
Denna den första KennethDagen på det nya datumet 22 mars hade tagit sin början långt tidigare. Planeringen gick som vanligt med allt det praktiska men problematiken med Årets Kenneth var, främst av geografiska och personens yrke, svårare än vanligt. Just denna Årets Kenneth kändes också som att vi till varje pris, kosta vad det kosta ville, BARA skulle ha med på KennethDagen. Så här långt är det ju bara Kennet Andersson, “Årets Kenneth 1994”, som vi inte lyckats få till Sundsvall.

Först Marinen sedan Polisen och nu Skolverket… Se där vilka allianser Svenska KennethKlubben skapar för proceduren med “Årets Kenneth”.
Hur kommer man åt en person som försörjer sig som egen företagare inom byggnadssnickeri i kombination med fiske, bosatt längst ut i den yttersta skärgården i Bohuslän? Frågan blir än mer komplicerad om personen “i lönndom” skall transporteras till Sundsvall och där “kidnappas” för våra syften. Mycket tankemöda, faktasök, kontakter med “Framsidan”, tidningarna i området, gav samma entydiga svar: Det är en omöjlighet!
Nu är det ju så att det inte finns något som är omöjligt, det handlar bara om tillgång till resurser i alla dess former, och ngn slags förmåga att tänka kreativt med öppna sinnen. Riktigt hur tanken, impulsen, initiativet dök upp minns jag inte i detalj, men det landade hur som helst på Kenneths Fru, eller i detta fall snarare sambo. Det visade sig nämligen att hon var lärare på en mindre glesbygdsskola i Boguslän, dock inte på den lilla ö där paret är bosatta och Kenneth verksam. Idén föddes att vi skulle få henne att komma till Sundsvall i ett lämpligt ärende och erbjudas möjligheten att få ta med “respektive”.
Det är här Skolverket kommer in. Eftersom jag hade en bekant som då arbetade på Skolverket, blev det förhållandevis enkelt att bjuda in till en fiktiv konferens i Sundsvall på temat “Skola i glesbygd”. Svårigheten var möjligtvis att få henne med på noterna och förstå vikten av “munkavle” och att på ett kvinnligt, subtilt sett övertyga sin Kenneth att följa med. Resa och uppehälle var ju ändå betalt. Detta visade sig inte vara några som helst problem så med hjälp av Skolverkets orginalbrevpapper och kuvert formulerades en inbjudan, ett program och praktiska informationer, som tillställdes henne på skolans adress.
Då min fru arbetar på en låg- och mellanstadieskola i Sundsvall så fick jag dåvarande rektors tillstånd att arrangera ett studiebesök för henne på skolan under KennethDagen. Något meningsfullt skulle ju hon få göra…
Den 21 mars, på kvällen, stod jag på perrongen på Sundsvall C med en handtextad skylt där det stod, just det, “Skolverket” och inväntade söderifrån kommande tåg. Så kom de då, han stor, kraftig och muskulös, hon liten, söt, näpen och lite flickaktig till utseendet, båda med en klingande Bohuslänska. Jag skjutsade dem till hotellet och vi bestämde lite olika tider för avhämtning av de båda dagen därpå, pratade lite praktiska frågor och önskade varandra “God natt”.

#23 (?) Jansson, “han med jackan” för de initierade, hade varit behjälplig genom sin profession och ordnat kranbil som hjälpte oss att spänna upp en av banderollerna över Kyrkogatan vid Hantverksföreningens lokaler där vi skulle hålla till. Samma adress, förresten, som där KennethLokalen numera är belägen, om än i de uppfräschade källarvalven.
Jag hämtade henne först och skjutsade henne till skolan och såg till att hon blev välkomnad och hade program resten av dagen. Kenneth skulle hämtas i lagom tid för att anlända till klockan 12.00 då årsmötet och lunchen skulle ta sin början. Med tanke på den ovan nämnda banderollen gick vi inte raka vägen från hotellet, som ligger i andra änden av samma gata, utan valde Storgatan fram till Thulegatan, sedan ett kvarter upp för att åter nå Kyrkogatan, 5 meter runt hörnet och där är porten som leder in och upp till Hantverksföreningens paradlokal. “På det sättet kan han bara olyckligtvis lägga märke till banderollen”, hade jag resonerat. Men ack vad jag bedrog mig… Hur dags vaknar en hantverkande fiskare från Bohuslän på ett hotell i främmande stad långt från västerhavets brus? Förmodligen långt före det att frukost börjar serveras på hotellet och i vart fall mycket långt före det att han skulle bli avhämtad av mig…
Det var alltså han som gjorde mig uppmärksammad på banderollen, som han hade sett under en stadsvandring på morgonen/förmiddagen. Kommer inte ihåg vad jag svarade men en sak är säker att jag tror ändå inte han anade vad som var på gång. Dels hade han ingen aning om mitt förnamn, huruvida han kände till KennethKlubben är jag osäker på, men vi hann naturligtvis inte mer än upp i lokalen förrän den delen avslöjades abrupt. Trots att få Kenneth i lokalen visste att detta var “Årets Kenneth” så spekulerades det och gissades det vilt. Vissa t.o.m. frågade honom! Där någonstans tappade jag greppet om situationen och insåg att alla inte inser, eller kanske inte tycker, att det är mycket “kuligare”, vilket jag alltså tycker, om personen i fråga är ovetande in i det sista.
“För att ha rott ett kraftprov i hamn” löd kortmotiveringen för “Årets Kenneth 2000”, Kenneth Axelsson från Nord-Koster i Bohuslän.
Vad vi inte visste var att han tidigare hade cyklat från Bohuslän till nordostligaste Norge, en både fysisk och psykisk utmaning med tanke på att Norge inte är direkt jämförbart med Holland, om man säger som så. Vi hade premierat honom för bedriften att ensam ro från Haparanda hem till Nord-Koster. Vad vi fick var en modern, svensk, “Stålman”, utan andra syften än att visa för sig själv att han klarade av sin egen utmaning. Typiskt en Kenneth alltså!

KennethAktiviteten detta år ledde till totalkrig eller snarare totalt laserkrig i Laserhallen. Alla pojkars krigslekar fick här sitt utlopp och det blev till slut inte så noga på vem man sköt. Några vann och några förlorade men vad betydde det när duschen och bubbelbadet lockade tillsammans med en kall öl… KennethMiddagen serverades också den i Hantverksföreningens lokal och som underhållning framträdande av Kenneth & KCC med den nysläppta KennethSången på CD, “Kasslerdamerna”, medelålders damer i nätstrumpor – därav namnet, med “a capella”-sång och slutligen snabbkurs i salsa av Julio, med äkta ursprung och pedagogisk kompetens. Ett inslag som delade gänget i de dansanta och de icke-dansanta. Det var roligt att titta på också…

FyrMärkeriet avfyrades från Norra varför vi fick en kort men välbehövlig promenad ner till Olof Palmes Torg där vi beundrande åsåg de färgsprakande himlafenomenen som ändade detta års KennethDag, denna den första “i omedelbar anslutning till vårdagjämningen”.