1997-00

KennethMinnen

.

En kreativ idé som växte och blev tradition.

.

#13 u.p.a.

.

.

Scandic Norr 29 april 1997

.

.

Mellan Sundsvall och Härnösand hade en sprillans ny motoranläggning etablerats. Så ny att asfalten knappt hunnit svalna. Förmodligen var det inte alls speciellt märkligt att bilfabrikanten flög in sin toppförare i specialchartrat plan från Italien för att testa och ge ett utlåtande om den nya banan. Sånt hör säkert till vardagen för en, vid upprepade tillfällen, korad Europamästare. Det är då heller inget märkligt att man blir bjuden på lunch när den tiden på dagen är inne och inte heller speciellt märkligt att lunchen intas på Scandic Norr. Men där tar det normala slut, kort och gott, helt slut. Han kanske trodde vi tillhörde någon sponsorgrupp, vad vet jag vilken introduktion han fick till den korta förflyttningen inom hotellets väggar. Men hans min glömmer jag aldrig, säger ALDRIG, när en efter en, där vi stod uppställda i en lång rad, presenterar sig som Kenneth! Vid 5:e-6:e, kanske redan vid 3-4:e handskakningen, började han se ut som om ngn behagade driva med honom. Men det fortsatte och slutligen var han tvingad att inse att han var utsatt för ngn form av komplott. Lurad, grundlurad av bilfabrikanten och alla personer runt honom. Men det var en uppriktigt glad Kenneth Hansen som fick ta emot utmärkelsen “Årets Kenneth 1996″.

.

KennethAktiviteten gick förstås i rallycrossens tecken och utgjordes av en rallycrosstävling på Råstabanan i grusgropen i Råstabacken. I finalen möttes Europamästare Hansen och bergsprängare Svelander och det var endast med hjälp av tävlingskommitténs regeltolkning som Hansen gick segrande ur striden. I varje fall om vi får tro Svelander som vi inte sett till särskilt mycket efter detta. Om nu dessa två ting har något samband alls. När dammet lagt sig så insåg var och en att årets Humning&Mumning var mer befogad än någonsin…

.

Men det var inte slut på överraskningar för den här dagen. I samband med att Kenneths Fru anslöt på kvällen så genomfördes en välorganiserad kupp med stöd av KennethGemenskapens AU. Alla utom #10 Persson var informerade. #10:s Eva friade inför mängder av åskådare och om just detta var skälet till att han svarade “JA” det förtäljer inte historien. Vi hade redan förberett en vigsel genom att flyga in en präst, som naturligtvis hette Kenneth, från Stockholm och som inför KennethFörsamlingen med Fru genomförde en vigselcermoni som förenade paret Persson. En något oortodox ceremoni kan somliga tycka, där såväl Kenneth-Änglar som Kenneth-Himmel bl.a. ingick. Många glansiga ögon syntes i den upprymda församlingen som sedan avnjöt den sedvanliga KennethMiddagen som samtidigt utgjorde Bröllopsmiddag för äkta paret #10. Brudens snabba förvandling från den oskuldsfulla vita drottningen till nattens syndfulla, helsvarta dito, var inte vad man förväntade sig. Men #10 såg nöjd och belåten ut, så då så… KennethDagen ändade på sedvanligt sätt med sprakande raketer, väl synliga från Scandics terass i söderläge. För somliga ändade dock dagen betydligt tidigare, ehuru dammet på Råstabanan krävde gedigen törstsläckningsprocedur. Detta argument anammades dock icke av alla närvarande…

.

Efter denna tillställning saknar vi fortsättningsvis somliga Kenneth på våra aktiviteter…

.

,

Railway Saloon 29 april 1998

.

,

5-årsjubileumet försvann i hanteringen, möjligtvis omnämnt, men utan särskilda preludier. Å det var nog tur det som dagen kom att utveckla sig. Året till ära hade vi beslutat oss för att genomföra dagen i “Wild-West” – miljö. Railway Saloon stod värd för såväl årsmöte som aktiviteter och KennethMiddag. Dagen var fylld av problematik, inte minst av hur vi skulle kunna få Årets Kenneth på plats på något sätt. Härför särskilt utsedda och lämpade personer fick ägna så gott som all sin tid åt detta problem. Vi andra lekte ystra lekar, sköt pilbåge och pistol, spelade Boule och släckte törsten. Eftersom den sedvanliga lunchen inte hade varit någon höjdare ur något enda perspektiv, kall, lite och grötig, så drack de flesta på fastande mage. Humning&Mumning på Strand Relax gav visserligen en och annan korvskiva att stilla hungern med. Men av korv blir man törstig… Exakt hur det hela till slut föll på plats kan jag inte återge eftersom jag inte kan detaljerna men Kenneth Svensson, utgrävningsledare på Birka och tillika “Årets Kenneth 97″, kom på plats för en snabbvisit som jag minns det. Eftersom western-tema var anbefallt till kvällen så innebar ombytet vid Humningen&Mumningen att hela vilda västerns samlade banditer så småningom lämnade Strand för att vandra över dåvarande parkeringsplatserna vid Finlandsterminalen upp mot Railway Saloon vid järnvägen där Kenneths Fru tålmodigt väntade. Det hör också till saken att det var extrem torrt för årstiden och gruset på parkeringen var både lättrörligt och slirigt… Sett från det andra hållet (ej självupplevt utan återberättat ett otal gånger) så “såg det ut som om en boskapshjord med inkontinensbesvär rörde sig fram och tillbaka, delvis dold i ett dammoln, och med minimal hastighet mot målet”. Inga glada tillrop, enbart granskande ögonpar, sammanbitna miner… Men det var väl inte så konstigt; vi var sena och de var hungriga. Nåväl, middagen var inte heller ngn höjdare med dåligt genomgrillade köttbitar. Eftersom både Kenneth och Kenneths Fru var hungriga så brydde sig Kenneth minst efter dagens vedermödor. Kenneths hunger tog ut sin rätt och han har ju i de flesta fall gjort lumpen och ätit ur snuskburk så, visst, det finns värre situationer. Glatt och livat blev det i alla fall, i försöken att dansa så skyllde några på att det var squaredance, “å dä ä svårt dä-huvva”, andra på de snedställda klackarna på cowboy-bootsen. Ingen skyllde, mig veterligen, på att det inte bara var klackarna som var sneda. Scenen stog fel, var för hög, man snavade ju på den, bänkarna hade luriga ben som stack ut. Men det gick utmärkt att trösta sig med öl när Kenneths Fru för en kort sekund vände bort huvudet… En oförglömlig syn var när en av våra mera dansanta Kenneth under en “bakåttur” fick scenen i knävecken, eller strax därunder, och rasar baklänges med ett krampaktigt tag om sin tillfälliga partner, drar henne med- över sig och ligger där sedan med glasartad blick undrande vad det var som hände…

.

.

Jag skall villigt erkänna att jag än idag inte kan minnas raketerna. Några fragment av att vi gick ut på parkeringen finns, men om det var för att lufta oss eller beskåda FyrMärkeriet, det kan jag faktiskt inte minnas.

.

.

Epilog

.

.

Jag saknar fortfarande den 30 april 1998. Vem snodde den? 1:a maj var dock varm och skön.

.

.

Step-In 29 April 1999

.

.

Det här var året som vi åter höjde statusen på KennethDagen. Vis av föregående år så hade vi nogsamt planerat hur detta skulle gå till. Från dryck till lunchen, aktiviteten, Humningen&Mumningen och KennethMiddagen. Det var året då en Kenneth, som lyckats driva en process mot staten och dessutom vinna den, skulle få utmärkelsen “Årets Kenneth 98″. Många pensionerade tjänstemän hade honom att tacka för den återbetalning av pensionsmedel som domen kom att innebära för dem. Kenneth Lewis, advokat från Stockholm, gick inte att lura till Sundsvall så i stället vände vi på kuttingen och vädjade till hans fåfänga; få pris och utmärkelse, presskonferenser, Radio & TV, ja, hela garnityret. Om det funkade? Javisst, jag hämtade honom på Midlanda så att han kunde vara på plats vid det officiella tillkännagivandet på Step-In kl. 14.00!

.

KennethAktiviteten (eller som somliga, ofta med Stockholmsdialekt, gärna vill mena är KennethMästerskap) var detta år Bowling. Då vi satt i Bowlingens konferenslokal vid lunch och årsmöte så var det 25 steg till tävlingsarenan. Aldrig har så många Kenneth bowlat på en och samma gång. I vart fall inte på samma plats. Humningen&Mumningen var förlagd till Södras Relax (varför minns jag inte, det var ju närmare till Sporthallen) och ett sponsorsamarbete med taxi ordnade transporterna. För mig själv handlade det om att inte ens en ynka liten öl fick slinka ner eftersom jag skulle skjutsa Kenneth Lewis till Midlanda och 17-planet. Jag kan därför vara sanningsvittne och klart uttala att en nyktrare samling Kenneth efter en hel (halv) dags aktiviteter hade jag inte skådat tidigare i dessa sammanhang. Inte Kenneths Fru heller, som sken ikapp med den nedgående solen på gården utanför Grönborgs och vi återvann delar av det tappade förtroendet för KennethGemenskapen.

.

.

 Detta förstärktes under en av de trevligaste KennethMiddagarna någonsin, allt enligt samstämmiga bedömare, på restaurang Grönborgs. Personalen hade gjort sitt och gick själva omkring med namnlappar som det stod “Kenneth” på, bjöd på underhållning, specialkomponerade visor om Kenneth och massor med andra upptåg. God mat och dryck, underhållning, prisutdelningar mm förgyllde tillvaron för Kenneth, Kenneths Fru och några (o)lyckliga Bosse, Kalle å Dom med fruar, alltså vanliga gäster, som tvingades genomlida våra ceremonier. En mycket lyckad dag och kväll, som även fick klart godkänt av Kenneths Fru, varför några Kenneth har börjat återkomma så smått. Ryktet sprider sig alltså… Raketerna blir som alltid en värdig avslutning och detta år både märk-, syn- och hörbara.

.

.

Det här året promenerade vi hem i “allmogenatten”, Kenneths Fru och jag, hand i hand faktiskt…

.

.

Strand Hotell 29 april 2000

.

,

Har tidigare nämnt att mitt förhållande till militärmakten, främst marinen, är mycket gott. (Se KennethDagen 29 april 1996) Fr.o.m. detta år gäller samma förhållande till Polisväsendet. Min svärfar arbetade visserligen inom polisen så helt utan kopplingar var jag inte tidigare. Att ha en bekant som jobbar inom staben på Sundsvallspolisen visade sig vara en guldgruva att ösa ur. Genom den kontakten, i samarbete med länspolischefen och hans stab i Östergötland, arrangerades ett seminarium hos Sundsvallspolisen den 28 april 2000. Ämne: “Debriefing efter traumatiska händelser i tjänsten” (ungefär så var det i alla fall…) Föreläsare: Kenneth Eklund, närpolischef i Kisa, beskjuten med automatvapen och handgranater i samband med rånarjakten i Malexander som slutade så tragiskt för två av Kenneths kollegor som regelrätt avrättades av ett gäng vettvillingar. Kenneth figurerade på bild på löpsedlar och 1:a-sidor just när han kommer upp efter att ha lyckats söka skydd i ett vattensjukt område bredvid vägen. Eller som Kenneth själv sa; “Jag var hårsmånen från att skjuta ihjäl en person som riktade ett vapen mot mig, som det visade sig vara en fotograf med teleskopobjektivet riktat mot mig. Hade jag inte hukat och avvaktat hade han kanske varit död nu…”

Jag deltog i seminariet dold bland massor av poliser som fick en föreläsning som var så intressant att man önskade att den aldrig skulle ta slut. Vi hade arrangerat det så att Kenneth hade sin fru med sig och att “polisen” skulle ordna några aktiviteter på Lördagen. 11.30 stod jag och väntade på Eklund i receptionen på hotellet och presenterade mig med efternamn när han dök upp. Efter diverse artighetsfraser så informerade jag honom att vi skulle gå en kortare promenad innan programmet skulle ta vid. Hans fru blev i nästan samma ögonblick upphämtad av “damklubben” för särskilda aktiviteter. Jag hade “jämt skägg” att värja mig från hans frågor som rörde min tjänst inom polisen. Jag vet att jag bl.a. svarade “både och” på hans fråga om jag jobbade ute eller inne… Detta svar hade fått honom riktigt konfunderad, erkände han efteråt.

.

Eftersom vi bara skulle gå två kvarter till Strand Hotell hoppades jag att övriga Kenneth skulle hålla sig ur vägen och lugnt och sansat avvakta vid årsmötesborden. Inte då, när vi rundade hörnet vid Kyrkogatan så var hela trottoaren full av KennethKepsförsedda Kenneth ivrigt blossande utanför hotellentrén. Inget märkligt med det kan man tycka, men ett vältränat polisöga hinner registrera det mesta. Vad som rörde sig inne i hans huvud förtäljer inte historien och ganska snabbt förstod han att han var på KennethKlubbens årsmöte. Jag tror dock inte att han insåg varför han var där utan bara att det var en kul grej som kollegorna ordnat när han ändå var i stan. Först när motiveringen för Årets Kenneth lästes upp och hänvisningarna till polisen och Malexanderdramat nämndes i klartext så insåg han fullt ut att det var han som var huvudpersonen…

.

KennethAktiviteten det här året var en skattjaktsliknande stadsorientering för lag. Ett av lagen fick en reporter från lokalradion med sig under hela resan. Ett KennethReportage som senare sändes i radion i en klippt version. Tanken var att man med klurighet och KennethSpirit (INTE Sprit…) skulle lösa vissa uppgifter som tog laget till en kontroll där en uppgift skulle lösas och ledtråd till nästa kontroll avhämtas. Slutligen skulle man gå i mål med en lösning av alla uppgifter och poäng skulle utdelas och mästare koras. Inget konstigt med det normalt och faktiskt mycket kul, om jag får säga det själv.

.

Problemet, med facit i hand, var att vissa kontroller hann att stänga, vissa lag tog egna vätskepauser, till den officiella vätskekontrollen kom inte ett enda lag. För den kontrollen ansvarade #15 Bodin och man befarade det värsta när han i sin ensamhet, under flera timmar skulle söka sysselsättning. Banan blev för lång och i och med att inget lag hade samma startkontroll blev det en väldig rusning åt alla håll och, som sagts, vissa kontroller hann att stänga för dagen. Väldigt “allmogelikt” att inte ordna extraöppet, ta in extrapersonal eller motsvarande för att glädja Kenneth. En uppgift var att räkna blå plattor på Stora Torget, svaret givet av samme #15, som skall vara glad att han i den stunden var avfjärmad från verkligheten på sin vätskekontroll, som till tävlingsledningen i god tid före redovisat FEL svar! Den slutliga uppgiften behövde nämligen rätt svar på just den frågan för att bli möjlig att lösa. Hur många av lagen som räknade, räknade igen, dubbelcheckade, trippelcheckade, lät Bosse räkna, förtäljer inte historien. Vi tvingades blåsa “dött lopp” och ingen segrare kunde koras. Men tävlingsledningen hade i alla fall, för säkerhets skull, polisbeskydd resten av kvällen… Inget behov av debriefing således.

..

Kvällen avslutades med KennethMiddag i Royal Grill på Strand Hotell, en av de allra sista aktiviteterna för den restaurangen faktiskt innan den lades i marinad eller vad det kan heta på restaurangspråk. Upphörde gjorde den i varje fall. För underhållningen svarade “Pillan” och kompis, har tappat hennes namn, som tog hand om Kenneth Eklund på ett furstligt sätt. Både med välljudande röster och fysisk beröring… Mången Kenneth tittade avundsjukt på, åtminstone när inte Kenneths Fru tittade på Kenneth. #15, ofta omnämnd i detta minnesavtryck, tyckte att Eklund hade “ful” slips (kan ses på bild på Årets Kenneth 1999) varpå han sonika tog av honom denna och satte på honom en riktig KennethSlips! Passa på och köp den medan den finns kvar! #18 behövde flera aspirin eftersom vinförtäringen inte överensstämde med det uppgjorda och serveringspersonalen servade gästerna, inte #18. KennethKlubben drabbades här av en förlust som riskerade att drabba kommande års “FyrMärkeri”. “Otydligt regelverk och/eller otydligt kommunicerat regelverk”, försökte jag tröstande säga till #18 när han med sorgsen blick fick betala för dryck han själv inte varit delaktig i att konsumera. En kort promenad ner till Casinot för beskådande av FyrMärkeriet som detta år sköts från “Finnkajen”. En värdig avslutning på en, trots allt, minnesvärd KennethDag!

.

Epilog

#15 är som sagt inblandad, på gott och ont, i flera episoder av det ovanstående. Han skulle dagen därpå bege sig till sitt sydspanska viste och skulle ta samma tåg som paret Eklund mot sydligare nejder i landet. Naturligtvis ordnade han så att Tågmästaren hälsade Årets Kenneth med fru särskilt välkommen ombord på detta tåg med destination Stockholm. Uppskattat inslag naturligtvis och extra PR för klubben dessutom.

.

Ibland är han bra att ha den där Bodin…

..

.