1993-96

KennethMinnen

.

De första ljuva åren…

.

#13 u.p.a.

.

.

.

Prolog

.

.

Jag satt djupt försjunken i budgetarbete när en ilsken telefonsignal fick mig att hoppa till. ”Tjenare det här är Kenneth Söderlund, sitter du ner?” Söderlund, “Sudden” kallad, och jag hade tidigare bara haft sporadisk kontakt och då ”å yrkets vägnar” och nu när han kontaktade mig undrade han över min kroppshyddas position i nuläget. Jag lät nog därför väldigt frågande och tveksam när jag besvarade frågan jakande. Tydligen nöjd med detta svar fortsatte ”Sudden”: “Lyssna här!” och sedan kom direkt hela den korta, tokiga, vansinniga och samtidigt briljant geniala idén i ett svep. ”Ställer du upp?” avslutade han. Med ett småleende på läpparna var mina tankar redan långt framme i konsekvensanalysen av hur detta skulle påverka mig, konungariket Sverige, världen och universum. ”Självklart!”, blev mitt snabba svar och nu sitter man här drygt 11 år senare och minns mängder av tokigheter och muntra upptåg som man fått vara delaktig i.

.

Stadshusverandan februari 1993

.

Ansamling av 15 glada Kenneth för fotografering. Vit skjorta och slips var anbefalld för uniformitetens skull och naturligtvis så fanns det redan då någon avvikande Kenneth som hade annan mening eller skjorta… Resultatet, d.v.s. fotografiet, hänger numera på hedersplats i KennethLokalen på Kyrkogatan 24 och var och en kan konstatera att jag hade i alla fall vit skjorta!

.

Strand hotell 29 april 1993

.

Samling för det första och konstituerande årsmötet där stadgarna antogs utan diskussion, kanske mest därför att något alternativ inte fanns och att #5 Gustafsson lät tvärsäker i sin presentation. “Skit i semantiken”, tänkte jag, och höll med om allt. Protokollet delades ut direkt efter sista klubbslaget vilket delvis förklarade #5:s ambition att indirekt styra upp mötet i detalj. Denna minst sagt ovanliga företeelse, att dela ut protokollet direkt i anslutning till sista klubbslaget, var en tradition som överlevde något år till. Eller snarare till dess att #34 Lundstedt blivit medlem och alltid hade okontrollerbara övriga frågor. Då fick t.o.m. #5 Gustavsson ge upp, men det är en senare och helt annan historia. Årsmöteslunch på ärtsoppa och punsch som kom att bli tradition, pressuppbåd och fotografering – ”hopp-bilden” som bl.a. kan skådas på kassettomslaget – KennethAktiviteter i hotellets relaxavdelning – våt och bubblande miljö stod från början i stadgarna – Ölhävartävling, där endast blygseln hindrar mig från att namnge segraren. Så mycket kan sägas att #3 Söderlund inte blev glad – och han blev ändå 2:a! Han kunde ju inte veta att han mötte ett proffs i finalen… Ulf Elfving i ”Efter Tre” på radion med långt reportage och telefonväkteri. En knappt 3 timmar gammal klubb ger rikseko direkt. Typiskt Kenneth! KennethMiddag på Aveny, där för första gången Kenneths Fru involverades, KennethDrinken premiärsmakades och jag kan avslöja att det inte var mer krut i kärringarna förr… Det spottades (diskret) och frästes (efteråt) och enligt obekräftade uppgifter fick Aveny byta krukväxter några dagar senare! Kvällen förlöpte och vid midnatt skulle ett fyrverkeri avfyras. En del av firandet som de flesta Sundsvallsbor lärt sig uppskatta vid det här laget…men på håll. Dock inte de efter Esplanaden boende som fick sin nattsömn förstörd, mattor ”nedskitna av en stortokig hund”, småbarn skreko och allmän uppståndelse rådde. Men vackert var det… Tror inte att ngt fyrverkeri har uppskjutits så centralt i stan ngn gång faktiskt. Det kan i sin tur bero på att man inte får tillstånd till att avfyra dylika pjäser inne i stan över-huvud-taget. Det enda tillstånd vi hade var det vi befann oss i, om jag säger som så… Att det sen var en bekant som hotade med att skicka Kemtvättens mattvätts-räkning till Klubben efter rengöring från det som ej gått att ta upp i små svarta påsar är en annan historia. Och han som alltid påstått att hon var en jakthund…

.

Villa Marieberg 29 april 1994

.

Den 1:a Årets Kenneth presenterades till lika stor förvåning för honom själv som för flera andra i den välbesökta lokalen. Herr Kommunalrådet Westberg, Timrå kommun, blev den 1:e att emotta denna hedervärda utmärkelse. “Rosa bussarna” till Lotjärn där en femkamp väntade, bl.a. med yxkastning och balansgång högt upp bland furornas vajande kronor. Den efterföljande Humningen&Mumningen på “Romerska” i Sporthallen medförde “våt och bubblande miljö” såväl utvärtes som invärtes. Lättklädda yngre damer till desserten ställde till en del “postfestiala” problem och ändade möjligheten till fortsatta KennethMiddagar för somliga Kenneth. I varje fall tillsammans med Kenneths Fru… Å då var det ändå fler lättklädda yngre herrar med i ”föreställningen”! Mannekänguppvisningen av exklusiva underkläder var ett uppskattat inslag tyckte i alla fall Kenneth…

.

Södra Berget 29 april 1995

.

Uppgiften att förfärdiga en ”Skvader” – korsningen mellan en hare och en tjäder som finns att beskåda på museet på Norra Berget – av vad naturen erbjöd satte en hel massa Kenneth på prov. Några letade harar, andra tjädrar, utan tanke på att även dräktigheten hos en hare tar längre tid än två timmar… Nåväl osannolikt sannolika skapelser kom senare att förevisas för en beundrande samling av Kenneth och Kenneths Fru samt en och annan ofrivillig hotellgäst. Annars är nog minnet av ”pulkaracet” – utan pulka men med sopsäck – nerför S:a Bergets slalompist det som för evigt kommer att finnas kvar. Ett race som satte många sinnen på prov; först synen, sedan hörseln och sist men inte minst lukten och för i varje fall en deltagare även smaken och känseln. Att åka pulka i sopsäck med medhavd whisky är EJ att rekommendera. En öppnad flaskas innehåll tenderar nämligen att ta den väg den är tänkt att ta, nämligen ut UR flaskan, men instängd i en sopsäck av plast kommer vätskan att absorberas av varje material som ej är av plast. I det här fallet 1 st. Kenneth och hans klädsel… Han stank som en whiskyfabrik på ngn avlägsen ö i Irländska sjön. Aldrig har så många Kenneth känt så stor attraktion till en stackars Kenneth. Goda råd var inte dyra; ”Du får väl suga på brallorna…”,” Centrifugera dom för f-n så får du i alla fall ihop till en 6.a…”, ”Vi häller lite is över honom så ser han ut som on-the-rocks…”, ”Du tänker väl inte slänga kläderna, eller?” Årsmötet hade utsett Kennet Andersson, “Fotbollslandslaget”, till “Årets Kenneth 1994″ för sina insatser i bronslaget 1994. Kennet kunde inte vara på plats då han vid denna tidpunkt spelade professionellt i Caen i Frankrike. Detta löstes genom en “kupp” i samband med en landskamp. Konstigt nog blev inte uppvaktande Kenneth stoppade av annars nitiska vakter och Kennet Andersson fick därför motta utmärkelsen på Råsundas “gröna matta”.

.

Norra Berget 29 april 1996

.

Årsmöte i det fria på ”Gaffelbyn”, traditionsenlig lunch fältmässigt serverad av Lottakåren och Ramboliknande bergsklättring väntade Kenneth denna dag. Men det man minns bäst är den historia som tog sin början redan hösten före men som skulle få sin avslutning denna dag. Man skall vara försiktig med att lita allt för mycket på sina arbetskamrater. Det fick Kenneth Svensson, ytbärgare i marinen på Berga Örlogsbas vid Årsta Havsbad söder om Stockholm erfara. En sinnrik komplott, som hade tagit sin början flera månader tidigare, gjorde att han denna dag satt som navigatör i en av marinens helikoptrar på väg till Härnösand. Trodde han… Kollegorna satt med en vanlig turistkarta över Sundsvall, hämtad ur en vanlig kartautomat vid en av de informationskartor som finns vid infarterna till Sundsvall. Norra Berget var noggrant inprickat och det öppna fältet vid gamla dansbanan särskilt markerat. Pressen var kallad och landningen bestämd på klockslaget och kl. började närma sig 14.00… När helikopterljudet tränger genom sorlet hos alla förväntansfulla och intet ont anande Kennethar tittar jag oroligt på klockan och konstaterar att tidsplanen håller på att spricka. Militärhelikoptern för tidig, pressen för sen, halvfiasko på gång, eller… Nåväl, medan helikoptern går in för landning och landar så strån och stickor yr börjar pressen komma farande med tvärställda bilar i kurvorna så att även dammet yr. De hade naturligtvis på långt håll observerat vad de var på väg att missa… Ur helikoptern kliver en mycket förvånad Kenneth som naturligtvis undrar vad som är på väg att hända. Får en keps på huvudet av oss, en plastkasse i sin hand av hjälpsamma kollegor, får syn på banderollen ”Välkommen Kenneth”, konstaterar vad det står på kepsen och sakta börjar det gå upp ett Liljeholmens. För att tillfredsställa pressen och för fortsatta goda relationer till desamma, beordras en repris på landningen, varvid, hör och häpna, dessa militärer snällt återtar sina positioner i helikoptern, startar, stiger, gör en vända och landar ännu en gång. Nu inför surrande TV-kameror, påslagna mikrofoner och ivrigt plåtande fotografer. Sedan dess har jag ett särskilt gott öga till marinen och störs inte när deras helikoptrar kommer dundrande på låg höjd över sommaridyllen vid Årsta Havsbad där en “svåger & sväger” har sitt åretomviste. Den i särklass mest spektakulära entrén från en Årets Kenneth hittills.

Vad plastpåsen innehöll? En ljus, för liten och väldigt, väldigt skrynklig kostym, en skjorta och en slips av opassande snitt, ett par strumpor. Att hans plånbok var länsad på allt vad betalmedel heter försämrar inte historien men förbättrade inte hans situation, om man säger som så… Att behöva låna till uppehälle och hemresa är inte alldeles enkelt i en främmande stad… Att se honom efter Humningen&Mumningen iförd detta var en syn för gudar. Uppklädd som en A-lagare på väg till socialen efter en natt på en parkbänk vid Selångerån. Ungefär så kan en fördomsfull och insiktslös beskrivning se ut. Av någon anledning såg han mer välstruken ut senare på kvällen. Av raketerna såg jag intet. Drar därför slutsatsen att det går inte att skjuta raketer från “södra” om de skall synas från Stadshusverandan. Vi skulle ha brassat på i “Hedern” som jag sa, max 10 meter från ”Verandan” och med fönsterbord och allt…

Då hade vi haft “Hedern i behåll”, skulle man kunna säga.

.

.